Widerwärtig

Kan inte andas. Mår illa. Sömnlös. Jag gör det jag ska göra, när jag ska göra det. Men jag ser ingen runt omkring mig och jag hör inget. Den berömda bubblan. Vad hände? Livet hände och allt som innebär med det. Allt är inte tillåtet i krig och kärlek. Det vet alla. Men ändå heter det så att allt är tillåtet i krig och kärlek. För så är det sagt.

Gammal kärlek rostar aldrig



Sthlms flumflickor


Bluebell

Inatt fick jag sova själv. Konstigt att gå och lägga sig ensam men fan va skönt det va att ha hela sängen för sig själv. Jag och M har en säng som är 160. Det kan ju tyckas helt ok. Jag fick sidan in mot väggen och M den åt vardagsrummet. Sängen sitter 1,5 meter upp så jag ville inte riskera att ramla ner. Det underliga är att tydligen så räcker inte 160 eftersom att jag alltid ligger uppklistrad mot väggen med ansiktet mot väggen. Varför ligger jag med ansiktet mot väggen? jo. För om jag vänder på huvudet så, på fullaste allvar, får jag en armbåge i ansiktet. Hårt som fan. Det slår aldrig fel, VARJE GÅNG jag vänder på mig. Igår natt så började jag till och med gråta då jag fick ett knytnävslag mot ögonbrynet. Det är inte OK. Faaan va ont det gör. Jag vet att det inte är med flit och det måste jag också säga till mig själv 100 gånger när jag vaknar av dessa snytingar medans jag tar djupa andetag för annars skulle jag slå ihjäl karln. Jag ska köpa ett sånt där korvformat gossedjur på ikea och placera mellan oss. Romantiskt va.  


Jag kapitulerar och ser glad ut

Jag är arbetslös. Japp. O det är fantastiskt tråkigt. För att inte tala om stressande. Fast ett extrajobb har jag, har jobbat en gång. En gång är mer än ingen. Man blir så lätt instängd och deppig när man inte arbetar, har aldrig vart med om detta. Och tidsuppfattning är lika med noll, likaså dagar, är det onsdag eller lördag? Vem vet och vem bryr sig. Det är samma lägenhet, samma internet, samma serier som väntar. Inga pengar lika med ingen mat, lika med inget kul, lika med depression. Så att min magsäck är väl lika liten som när jag va 2 år. Som tur är så har jag min fina karl som tvingar i mig mat lite då och då. Om jag inte hade haft honom så hade jag nog vart död vid dethär laget, är för stolt för att låna pengar. Tycker inte det är speciellt roligt att han betalar heller...men eftersom att jag vet med mig att jag hjälp honom otaliga gånger så går jag med på det. För den här gången då. Det bästa med allt är att jag inte är det minsta bitter. Tvärtom. Jag tittar bara tillbaka på året som gått och tänker att allt var värt det. Hur många platser jag sett, hur många människor jag mött och va roligt jag har haft. Jag har i princip haft semester 4 månader sammanlagt detta år. Att den sista månaden suger hästballe gör inget. Eller jo, att det inte blir några julklappar detta år sörjer jag riktigt hårt. Älskar julen och älskar att köpa saker till mina nära och kära. Vem försöker jag lura, klart det blir julklapppar om det så ska bli mannagrynsgröt i en månad till. Underskattat, mannagrynsgröt. En sak som inte är helt ok är som idag. Jag tar mig upp ur sängen och ut ur längenheten och in till stan. Där skulle jag leta efter en sak, som jag skulle ha letat efter för längesen men nu blev det inte så. Jag hinner inte stiga av tunnelbanan förns det är alldeles varmt i trosorna. Mens. Va roligt. Då var det ju dethär med dag och -tidsuppfattning. Inte hade jag någon koll på när det var dax nästa gång. Tar ett snabbt varv innan jag får ta mig till tuben igen och stå hela vägen hem. Där får man för att man är aktiv en dag. Tackar gud för att jag har en hyffsad lång vinterjacka så att denna historiska dag för mig slapp bli det även för mina medmänniskor runt omkring. Dock tackar jag inte gud för att jag är en av dem som fick mens liknande ett niagarafall och mensverk som låter en ligga sömnlös om nätterna. Så tack, men ändå inte. Asshole.
Va utlämnande och härligt det blev nudå. Men sånt är livet. This happens. Shit happens.
Och lika glad ska man vara för det. Blicka framåt eller bakåt, det som känns bäst. Och le!






RSS 2.0