Bluebell

Inatt fick jag sova själv. Konstigt att gå och lägga sig ensam men fan va skönt det va att ha hela sängen för sig själv. Jag och M har en säng som är 160. Det kan ju tyckas helt ok. Jag fick sidan in mot väggen och M den åt vardagsrummet. Sängen sitter 1,5 meter upp så jag ville inte riskera att ramla ner. Det underliga är att tydligen så räcker inte 160 eftersom att jag alltid ligger uppklistrad mot väggen med ansiktet mot väggen. Varför ligger jag med ansiktet mot väggen? jo. För om jag vänder på huvudet så, på fullaste allvar, får jag en armbåge i ansiktet. Hårt som fan. Det slår aldrig fel, VARJE GÅNG jag vänder på mig. Igår natt så började jag till och med gråta då jag fick ett knytnävslag mot ögonbrynet. Det är inte OK. Faaan va ont det gör. Jag vet att det inte är med flit och det måste jag också säga till mig själv 100 gånger när jag vaknar av dessa snytingar medans jag tar djupa andetag för annars skulle jag slå ihjäl karln. Jag ska köpa ett sånt där korvformat gossedjur på ikea och placera mellan oss. Romantiskt va.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0