Jag kapitulerar och ser glad ut

Jag är arbetslös. Japp. O det är fantastiskt tråkigt. För att inte tala om stressande. Fast ett extrajobb har jag, har jobbat en gång. En gång är mer än ingen. Man blir så lätt instängd och deppig när man inte arbetar, har aldrig vart med om detta. Och tidsuppfattning är lika med noll, likaså dagar, är det onsdag eller lördag? Vem vet och vem bryr sig. Det är samma lägenhet, samma internet, samma serier som väntar. Inga pengar lika med ingen mat, lika med inget kul, lika med depression. Så att min magsäck är väl lika liten som när jag va 2 år. Som tur är så har jag min fina karl som tvingar i mig mat lite då och då. Om jag inte hade haft honom så hade jag nog vart död vid dethär laget, är för stolt för att låna pengar. Tycker inte det är speciellt roligt att han betalar heller...men eftersom att jag vet med mig att jag hjälp honom otaliga gånger så går jag med på det. För den här gången då. Det bästa med allt är att jag inte är det minsta bitter. Tvärtom. Jag tittar bara tillbaka på året som gått och tänker att allt var värt det. Hur många platser jag sett, hur många människor jag mött och va roligt jag har haft. Jag har i princip haft semester 4 månader sammanlagt detta år. Att den sista månaden suger hästballe gör inget. Eller jo, att det inte blir några julklappar detta år sörjer jag riktigt hårt. Älskar julen och älskar att köpa saker till mina nära och kära. Vem försöker jag lura, klart det blir julklapppar om det så ska bli mannagrynsgröt i en månad till. Underskattat, mannagrynsgröt. En sak som inte är helt ok är som idag. Jag tar mig upp ur sängen och ut ur längenheten och in till stan. Där skulle jag leta efter en sak, som jag skulle ha letat efter för längesen men nu blev det inte så. Jag hinner inte stiga av tunnelbanan förns det är alldeles varmt i trosorna. Mens. Va roligt. Då var det ju dethär med dag och -tidsuppfattning. Inte hade jag någon koll på när det var dax nästa gång. Tar ett snabbt varv innan jag får ta mig till tuben igen och stå hela vägen hem. Där får man för att man är aktiv en dag. Tackar gud för att jag har en hyffsad lång vinterjacka så att denna historiska dag för mig slapp bli det även för mina medmänniskor runt omkring. Dock tackar jag inte gud för att jag är en av dem som fick mens liknande ett niagarafall och mensverk som låter en ligga sömnlös om nätterna. Så tack, men ändå inte. Asshole.
Va utlämnande och härligt det blev nudå. Men sånt är livet. This happens. Shit happens.
Och lika glad ska man vara för det. Blicka framåt eller bakåt, det som känns bäst. Och le!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0