Förebild 1 och 2



När man hittar sin jämnlike...


Slöseri med tid?

Ibland känner man sig helt jäkla oönskad här hemma av dom som jag älskar alldra mest, dom som jag väljer att stanna hemma för. Inte alltid. Men när den känslar kommer lite då och då så känns det som att jag lika gärna kan flytta min söta lilla rumpa till Australien och skaffa ett helt nytt liv. För dom som fortfarande är ens riktiga vänner kommer ju alltid finnas där oavsett vad som händer och sker. 
Jag vet att den känslan av att flytta llååångt, lååångt bort också skapas av att jag vill fly bort. Men det är en gammal sak och det kommer hur jag än gör alltid att sitta i. Jag är ganska duktig på att lämna det bakomflutna före mig.
Tiden tickar ju ganska duktigt på om man säger så. Vad gör man? Som sagt "Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns". Men det är jävligt många dagar som passerar nu tycker jag och ganska få som jag minns. Ska man bara acceprera att livet är såhär och go with the flow, eller ska man hitta på nåt som går helt emot va andra gör. Visst kommer man känna sig ensam i sitt beslut till en början men minnena i framtiden kommer vara desto fler.
Jag har så mycket konstiga tankar ibland som påverkar mitt humör. Även fast jag inte handlar efter dem så ändras mitt humör för att jag tror att jag skall våga. Men det händer aldrig.
Nåväl. Vad framtiden har i sina händer får tiden utvisa. Facit får vi på äldre dagar. Det ska bli intressant. Gjorde man fel, gjorde man rätt? Men vad gör det om hundra år.

God natt....

RSS 2.0